Ulf Dahlsten skriver på DN Debatt om att äktenskapen mellan marknad och demokrati behöver förnyas.
Det finns helt klart en friktion mellan globala marknader och nationella välfärdsstater, som emellanåt blir problematisk. Många debattörer, särskilt på vänsterkanten, tenderar dock att överskatta dessa problem och samtidigt underskatta välfärdsstaternas självförvållade problem.
Problemen i EU-länder som Spanien och Grekland beror dessutom huvudsakligen på en annan friktion, nämligen den mellan nationella välfärdsstater och övernationell penningpolitik med svag demokratisk förankring. Lösningen på det problemet är att avskaffa Euron och överge ambitionen om gemensam valuta och penningpolitik i EU, som jag skrivit om tidigare.
Ett annat problem, som Dahlsten mycket riktigt påpekar, är den extrema penningpolitik med ultralåga räntor och s.k. Quantitative easing (som är en modern motsvarighet till att staten trycker extra mycket pengar och pumpar ut i ekonomin). Denna galenskap har tillämpats i stora delar av västvärlden alltsedan finanskrisen 2007-08, tyvärr även i Sverige.
Jag håller med Dalhsten att det vore mycket olyckligt om nationerna sluter sig och monterar ner de globala marknaderna. Detta skulle möjligtvis fungera hyfsat för stora rika länder vars ekonomi inte är starkt beroende av import eller export. Men det finns inte så många sådana länder i världen, jag har svårt att hitta några andra exempel än USA och EU (ifall man betraktar hela EU som ett land). Det skulle vara förödande för små länder som Sverige. Det skulle också vara dåligt för fattiga länder, även stora sådana som Kina och Indien.
Dahlsten efterlyser istället internationell samverkan och reglering av marknader. Som jag skrivit tidigare tror jag att detta är en vansklig strategi. Här måste vi vara pragmatiska och fokusera på att lösa konkreta problem, göra det mellanstatligt och gärna inom ramen för befintliga institutioner som IMF, Världsbanken, WTO, OECD. Några nya ambitiösa internationella institutioner behöver vi inte.
Bättre att fokusera på ett reformerat skattesystem. Att sänka skatten på arbete och höja på fastigheter går utmärkt att göra utan internationellt samarbete, och är en bra idé.
Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi EU
